jag har kämpat men jag borde fatta att jag alltid förr eller senare hamnar på botten igen när jag nästan är hel, så många som bara vill se mig misslyckas och vara misslyckad..

frågan är varför jag bryr mig om er när ni inte ens bryr er.

jag kan skrika hur mycket jag vill om hjälp men jag kommer aldrig kunna få må helt bra..

ned tryckt, kränkt och allt man försöker göra är att fly från verkligheten ibland och få känna glädje.

jag dricker inte jag går inte på några droger jag försöker sluta röka allt detta är för mig själv men även för min son, men många tror inte på mig...

och du som trycker ner mig kan dra åt helvete du får mig må sämre jag hatar att må så här men jag kan inte ändra på att du inte förstår bättre sen spelar de ingen roll om du bryr dig om mig eller inte du bryr dig om dom runt mig så den dagen jag inte längre orkar den dagen är mitt blod på dina händer du kommer vara den som kommer ha ihjäl mig oavsett vad du säger det kommer vara ditt fel du kommer vara orsaken till att jag inte orkar...

känns de bra??

om man bortser från allt negativt och alla negativa personer runt mig så mår jag bra 

när man har haft det tufft så vill man bara stänga av ibland frågan är bara på vilket sätt..

vad ska man behöva gå igenom?

hur många gånger ska man behöva bli sårad? 

hur många gånger ska man behöva såra? 

vad har livet för mening?

som vanligt så är det fler frågor men aldrig några svar..

jag var på psykiatrin idag och jag sa till dom att jag vill bara ha svar svar på varför jag, varför jag är som jag är varför i helvete jag är så stark i psyket men ibland så vill allt bara stängas av.. det jobbigaste var att dom inte ens kunde ge mig svar. 

så jag får fortsätta leva vidare med alla frågor men aldrig några svar, det kommer göra mig galen!

en annan sak...

känslor, vänskap, hat och även saknad

känslor är en jobbig jävla sak som jag egentligen hatar men får man känslor för någon så kan iaf inte jag styra över dom fast det värsta jag vet är att bli ignorerad  eller att såra/bli sårad.

hat.. Det finns så jävla mycket här i livet som jag hatar allt från saker till personer men det finns en specifik sak som jag inte accepterar och seriöst hatar  och det är när någon sårar eller bråka med min familj och även nära vänner 

det finns en som börjat bråka med en nära vän till mig kommer inte gå in på detaljer men det den människan gjorde mot min vän var seriöst barnsligt omoget och tydliga jävla tecken på att den bara ville ha uppmärksamhet...

min vänskap har växt mellan mig och en gammal vän det är sjukt skönt att ha någon att kunna prata med som man vet finns där någon som inte utnyttjar ..

saknaden är stor.

det är snart december värsta årstiden skulle göra allt för att byta plats med dig om de gick jag saknar dig bror, jag behöver dig du lämnade oss förtidigt men så kommer jag alltid att tycka..

det finns så mycket som jag vill skriva men jag vet bara inte hur jag ska uttrycka mig.

allt bara snurrar runt och jag känner snart inte igen mig själv längre, 

min familj verkar bara splittras mer o mer men vad ska man göra när banden inte finns där längre.

jag vet att jag är närvarande men det känns som om jag inte blir sedd utav dom jag kanske skulle behöva, det är jobbigt men vad ska man göra? ställa sig o skrika? gråta? eller bara backa? 

jag väljer att backa men det kanske är fel val? det kanske bara blir värre då? 

som sagt frågorna blir bara fler o fler jag skulle kunna fylla en bok med bara frågor som snurrar runt.

från en sak till en annan som jag redan skrivit ut på en annan sida är att om ni inte vet nått om mig ta inga egna slutsatser utan fråga mig.

och nej jag är inte alltid deprimerad men skriver bara här när nått hänt eller jag inte mår bra, bara för att få skriva av mig sen bryr jag mig inte om vilka eller hur många som läser...........

(kommer kanske fixa en annan blogg om allt annat som händer)

hatar er...saknar er...älskar er..    

hejsan..

ja vad säger man? jag har inte skrivit här på ett tag och nu kände jag att det kanske var dax för mig att skriva av mig som sagt jag skriver oftast bara här när jag mår som sämst bara för att jag mår så mycket bättre när jag fått skriva av mig och jag hoppas att det kanske kan hjälpa mig denna gången oxå....

21år med en hemsk bakgrund men har man varit i helvetet en gång så kommer man aldrig ur de..

18 psykiska diagnoser nått jag ska få hjälp med men det kommer ta tid och det kommer vara en svår väg att gå..

har precis fått EDS på papper..

soc och AF har sagt ifrån på jobb, plugg och aktivitet..

ska få kontakt med psykologer och även traumaenheten..

har förlorat på alla sätt..

så vart börjar man? 

mitt liv suger man kan inte ens kalla det för ett liv! så som jag lever så som jag har levt aså frågan är bara varför finns jag kvar varför har jag inte gett upp? försöker jag ta mitt liv så misslyckas jag, så vad håller mig kvar? vad är mitt syfte här i världen? och varför jag? varför ska jag gå igenom all jävla skit? okej finns säkert någon som har det värre men ärligt jag har varit med om mycket och frågan är hur mycket mer måste jag gå igenom? jag vet att jag är jävligt stark som klarar av att gå igenom så här mycket utan att ge upp utan ställa sig upp och kämpa igen hur jobbigt det än är hur mycket jag än måste gråta så fattar jag ändå inte varför jag plågar mig själv?

så många frågor men inga svar som alltid..

men jag vill att alla ska veta om att vad jag än har gjort så ångrar jag mig inte men jag har lärt mig ganska mycket på vägen!!

jag vill bara kunna må bra någon gång men när?

stort tack till er som finns där och hjälper mig stå upp   

jag orkar inte längre såra eller bli sårad. 

jag kämpar varje dag med mina psykiska men även fysiska problem men det är inte många som ser de, och det är inte många som förstår hur ansträngande det verkligen är.

när man levt ett helvete så finns de inte så mycket hopp kvar...

now my feet don't touch the ground 
I'm lost between the stars and moons 
I will see you soon

oooh fuck jag har precis gjort bort mig totalt :O  

jag har börjat plugga på distans (hermods)  jag började idag och i uppgifterna så skulle man skriva i 2 författare som man skulle läsa under dom här 4-5 veckorna  och man kan inte ångra sig efter att man gjorde som mig och skickade in det innan man kollade upp vad det var för böker  ena boken visste jag om att den är lång men filmen är helt underbar och jag ser hellre filmen än boken jag hatar böker och jag hatar att läsa böker  och så skrev jag i allt och skickade in och kollade där efter upp vad det var för bok som jag hade valt och det är författaren: simone de beauvoir  som skrivit boken det andra könet. 

utgiven: 2012-06

språk: svenska 

vikt: 880gram

antal sidor 881 jävla fucking sidor fuck aså vad faan tänkte jag med blöööh vem fan orkar läsa så mycket :O 

Det andra könet handlar om kvinnans olika roller, hennes utveckling, kvinnoförtrycket, och vad det innebär att vara kvinna. Ur ett historiskt perspektiv förklarar de Beauvoir hur kvinnans roll som "den andre" skapats och återskapats genom tiderna och konstaterar att "man föds inte till kvinna, man blir det".

Simone de Beauvoir hävdar att miljön för flickor och pojkar hjälper till att forma våra könsroller. Flickornas fysiologi och könsorgan omgärdas av tabun, medan pojkar uppfostras att vara stolta över sin maskulinitet. Vidare under uppväxten uppmuntras flickan till passivitet, vilket leder till att hon inte vågar lita på sin egen styrka, inte vågar företa sig saker och minst av allt, revoltera. I polemik uppmuntras pojkar till att leka, ibland våldsamma lekar, då de hela tiden hävdar sin suveränitet gentemot andra.

 (TAGET IFRÅN WIKIPEDIA) 

aså helvete oxå den verkar ju inte ens bra       

det är 3år sedan du lämnade oss..

jag saknar alla våra skratt alla dina skämt som man inte ens fatta jag saknar allt med dig oscar, men vi får försöka fortsätta leva våra liv fast än du inte är med oss längre.

jag önskar att man skulle kunna spola tbx tiden för det finns så mycket som jag vill säga dig.

vet inte längre vad jag ska säga, skriva, tänka eller göra allt är bara så komplicerat runt denna tid.

saknaden för dig bror är stor. 

do more of what makes you happy...
att älska dig är som en plötslig aderenalin kick
att inte älska dig är som att ändra sig då man hoppat från ett flygplan
att sakna dig kommer kännas som ett stort svart hål
att krama dig var som om man visste att man hade allt framför sig
men det är dax att lämna dig nu
det är dax att låta din röst vara ett eko i mitt huvud
jag måste släppa taget om dig nu men att göra det är nästan omöjligt då jag hela tiden ser dig i mitt huvud men jag måste försöka jag måste börja leva vidare och inte kolla bakåt.
jag blev trött på alla tjafsen trött på att känna mig kränkt trött på att leva ett liv som inte ens var verklighet.
jag kunde inte få bort smärtan hur mycket som jag än försökte men allt har ett slut och vi hade kul tillsamans men
gick jag fel väg? gjorde jag ett misstag? frågor som jag aldrig kommer få svar på..

ett liv, en chans.
jag kommer öppna upp min himmel tända min låga för jag har någon jag kan dö för någon som jag kommer gå igenom eld och vatten för och det är min son.

                                "en sak av allt"

en dag så kommer ni att inse att många utav ens vänner kommer hugga en i ryggen  ( hellre ärliga fiender än falska vänner)   men det kommer ni att inse  förr eller senare alla kommer inte finnas där för en för att dom vänt en ryggen men frågan är vilka värdesätter du? vilka är äkta? vilka finns närmast ditt hjärta? 

men allt ordnar sig förr eller senare och det måste ni kämpa för ni måste förstå att vänner kommer och går..

                                   "invincible"

under mitt liv så har jag inte haft det lätt, många vet inte vad jag gått igenom och dom som vet fattar inte vrf jag är en såpass glad person ändå men som sagt ni ser inte smärtan jag bär på, och nu när det börjar bli mörkare ute så är det lättare att bli deprimerad jag försökker att inte men det är svårt,   ganska mycket runt mig just nu  jag har både vunnit och förlorat..

jag ligger sömnlös på nätterna jag saknar min bror och min son. mina tårar som rinner för min kind är för min bakgrund alla mina fel som jag har gjort. jag kan inte finna mig själv då jag alltid flyr och försöker hitta verklighet men jag gömmer mig i botten utav flaskan så fort det blir jobbigt för mig. min bedövning är alkoholen jag är den jag är jag var den jag var..
jag har ingen balans då allt är förvirrat då ingenting är sig likt.
jag älskar min familj mina vänner ni har min tacksamhet då jag fortfarande andas och ler

men som sagt allt ordnar sig förr eller senare men måste bara blicka framåt och gå sin egna väg...