DiLLiGaF

Alla inlägg under mars 2011

Av miiah jankowski - 9 mars 2011 04:22


brevet till dig
Jag skriver ett brev till dig nu, inte för att berätta att jag hatar dig, för det vet du redan. Jag vill bara säga hej då till dig. Jag släpper dig nu, pappa. Med tårar i ögonen, ärr i stjälen, brustet hjärta så tänker jag släppa dig. Jag har nog aldrig varit viktig för dig. Jag har nog bara varit luft för dig, ingenting annat. Du har sårat mig mer än vad du tror. Pappa, eller jag vet inte ens om jag kan kalla dig det. För mig är en pappa en person som alltid finns där, som frågar hur dagen har varit, som finns där på julafton och när man fyller år, eller bara en vanlig vardag. Du är ingen pappa, inte för mig i alla fall. du är inte ens värld att bli kallad för pappa längre inte i mina ögon iaf så nu kommer jag bara säga "mats"...eller vad ska jag säga jag vet inte längre men har du någon gån känt att alla kollar snett på en?? det har jag iaf. mina tankar om allt dödar mig jag har bara velat vällkomna ljuset för jag har vart så trött på allt okej det är jag nu med men jag kämpar mig igenom varje dag. minnerna med dig lever kvar fast jag inte vill ha dom i mina tankar  men det går inte att bli av med dom  så jag får försöka leva med dom men det kommer inte att bli lätt men jag ska iaf försöka men jag kan inte fatta ett en enda person kan såra så många jag kan inte heller fatta vrf du alltid sa att jag inte var din dotter kan du förklara det för mig ??  många säger att tiden läker sår men jag tror inte att mina sår som jag fick från dig kommer att läka någon gång....alla svek har förendrat mig jag försöker börja om på nytt nu för jag vill gå ut ur mitt skal.. jag vill bara lev mitt liv bara  gå o aldrig vända om men det är svårt men jag kommer ju inte att må bra av att stå still på samma plats eller hur ? tårarna rinner när jag tänker på det som har hänt  jag trodde att du var en som man kunde prata med o en som man  verkligen kunde lita på men jag hade fel om det  jag vet inte vad du  kommer tycka om detta brev men jag orkar inte bry mig om det  du kanske inte ens läser klart  detta brev. 
detta brev till dig är jobbigt att skriva men  jag känner att jag måste det för att få ut det som jag verkligen vill ha sagt till dig.
så det är bäst att skriva det...
jag hatar dig  jag vill aldrig mer se dig du förstörde mitt liv totalt dag  efter dag måste jag kämpa för att kunna leva med det som du gjorde och det eh inte lätt jag hoppas att du lider  av tankarna av det som du gjorde aså du var min pappa vad faan tänkte du på igentligen jag fattar inte det är du nöjd med det som du gjorde ? 
jag vet inte vad jag ska skriva mer jag vet inte ens om du är värld detta och jag hoppas du läser detta brev och fattar vad jag menar......bye

namn/smeknamn nämns inte så det är = "piip" 

detta är ett brev till en som sårade många  men mest mig  det är svårt och jobbigt att förklara  det som har hänt mig men ni som inte vet vad det handlar om får fråga  det ni vill... aja natt natt nu alla  o skriv gärna det som ni tycker 

puss o kram på er alla som vill ha <3 :)



brevet till dig...



Jag skriver ett brev till dig nu, inte för att berätta att jag hatar dig, för det vet du redan. Jag vill bara säga hej då till dig. Jag släpper dig nu, "piiiip". Med tårar i ögonen, ärr i stjälen, brustet hjärta så tänker jag släppa dig. Jag har nog aldrig varit viktig för dig. Jag har nog bara varit luft för dig, ingenting annat. Du har sårat mig mer än vad du tror. "piiiip", eller jag vet inte ens om jag kan kalla dig det. För mig är en "piiip" en person som alltid finns där, som frågar hur dagen har varit, som finns där på julafton och när man fyller år, eller bara en vanlig vardag. Du är ingen "piiiip", inte för mig i alla fall. du är inte ens värld att bli kallad för "piiip"längre inte i mina ögon iaf så nu kommer jag bara säga "piiip"...eller vad ska jag säga jag vet inte längre men har du någon gån känt att alla kollar snett på en?? det har jag iaf. mina tankar om allt dödar mig jag har bara velat vällkomna ljuset för jag har vart så trött på allt okej det är jag nu med men jag kämpar mig igenom varje dag. minnerna med dig lever kvar fast jag inte vill ha dom i mina tankar  men det går inte att bli av med dom  så jag får försöka leva med dom men det kommer inte att bli lätt men jag ska iaf försöka men jag kan inte fatta ett en enda person kan såra så många jag kan inte heller fatta vrf du alltid sa att jag inte var din dotter kan du förklara det för mig ??  många säger att tiden läker sår men jag tror inte att mina sår som jag fick från dig kommer att läka någon gång....alla svek har förendrat mig jag försöker börja om på nytt nu för jag vill gå ut ur mitt skal.. jag vill bara lev mitt liv bara  gå o aldrig vända om men det är svårt men jag kommer ju inte att må bra av att stå still på samma plats eller hur ? tårarna rinner när jag tänker på det som har hänt  jag trodde att du var en som man kunde prata med o en som man  verkligen kunde lita på men jag hade fel om det  jag vet inte vad du  kommer tycka om detta brev men jag orkar inte bry mig om det  du kanske inte ens läser klart  detta brev. detta brev till dig är jobbigt att skriva men  jag känner att jag måste det för att få ut det som jag verkligen vill ha sagt till dig.så det är bäst att skriva det...jag hatar dig  jag vill aldrig mer se dig du förstörde mitt liv totalt dag  efter dag måste jag kämpa för att kunna leva med det som du gjorde och det eh inte lätt jag hoppas att du lider  av tankarna av det som du gjorde aså du var min "piiip" vad faan tänkte du på igentligen jag fattar inte det är du nöjd med det som du gjorde ? jag vet inte vad jag ska skriva mer jag vet inte ens om du är värld detta och jag hoppas du läser detta brev och fattar vad jag menar......bye


Ovido - Quiz & Flashcards