hejsan..

ja vad säger man? jag har inte skrivit här på ett tag och nu kände jag att det kanske var dax för mig att skriva av mig som sagt jag skriver oftast bara här när jag mår som sämst bara för att jag mår så mycket bättre när jag fått skriva av mig och jag hoppas att det kanske kan hjälpa mig denna gången oxå....

21år med en hemsk bakgrund men har man varit i helvetet en gång så kommer man aldrig ur de..

18 psykiska diagnoser nått jag ska få hjälp med men det kommer ta tid och det kommer vara en svår väg att gå..

har precis fått EDS på papper..

soc och AF har sagt ifrån på jobb, plugg och aktivitet..

ska få kontakt med psykologer och även traumaenheten..

har förlorat på alla sätt..

så vart börjar man? 

mitt liv suger man kan inte ens kalla det för ett liv! så som jag lever så som jag har levt aså frågan är bara varför finns jag kvar varför har jag inte gett upp? försöker jag ta mitt liv så misslyckas jag, så vad håller mig kvar? vad är mitt syfte här i världen? och varför jag? varför ska jag gå igenom all jävla skit? okej finns säkert någon som har det värre men ärligt jag har varit med om mycket och frågan är hur mycket mer måste jag gå igenom? jag vet att jag är jävligt stark som klarar av att gå igenom så här mycket utan att ge upp utan ställa sig upp och kämpa igen hur jobbigt det än är hur mycket jag än måste gråta så fattar jag ändå inte varför jag plågar mig själv?

så många frågor men inga svar som alltid..

men jag vill att alla ska veta om att vad jag än har gjort så ångrar jag mig inte men jag har lärt mig ganska mycket på vägen!!

jag vill bara kunna må bra någon gång men när?

stort tack till er som finns där och hjälper mig stå upp