jag har kämpat men jag borde fatta att jag alltid förr eller senare hamnar på botten igen när jag nästan är hel, så många som bara vill se mig misslyckas och vara misslyckad..

frågan är varför jag bryr mig om er när ni inte ens bryr er.

jag kan skrika hur mycket jag vill om hjälp men jag kommer aldrig kunna få må helt bra..

ned tryckt, kränkt och allt man försöker göra är att fly från verkligheten ibland och få känna glädje.

jag dricker inte jag går inte på några droger jag försöker sluta röka allt detta är för mig själv men även för min son, men många tror inte på mig...

och du som trycker ner mig kan dra åt helvete du får mig må sämre jag hatar att må så här men jag kan inte ändra på att du inte förstår bättre sen spelar de ingen roll om du bryr dig om mig eller inte du bryr dig om dom runt mig så den dagen jag inte längre orkar den dagen är mitt blod på dina händer du kommer vara den som kommer ha ihjäl mig oavsett vad du säger det kommer vara ditt fel du kommer vara orsaken till att jag inte orkar...

känns de bra??

om man bortser från allt negativt och alla negativa personer runt mig så mår jag bra