detta är historien om mig,min syster och dom som man ska kalla för familj.

jag kommer inte ihåg hur gammal jag var men min syster råkade ut för en sak men det tänker jag inte skriva  men efter det som hade hänt så fick vi inte ha kontakt med våran pappa  på flera år 9-11 år eller nått sånt  han skrev inte han ringde inte inget sånt  så jag bodde med min mamma  min syster min styvfar och min bror   vi flyttade runt ganska mycket när jag var liten men då var det lugnt  i familjen sen en dag så fick vi 2 syskon till  det var två tvillingar  så vi flyttade till ett större hus som ligger nere i Tidaholm  o det var då allt började  som jag kommer ihåg iaf   jag tänker inte berätta om vad som har hänt min syster för då blir det mer att läsa.

men iaf   jag fick nya vänner men jag blev mobbad i skolan blev kallad för  "emo"  m.m  så jag mådde inte så bra så mamma  min styvfar och jag började bråka mer och mer  först så var det bara  att vi skrek på varandra sen en dag så fick jag en örfil men jag brydde mig inte mer om det men det blev bara värre  fler örfilar,upp tryckt mot väggen,ner sliten från trappen  m.m så man fick ju sår och blå märken så man kunde inte gå med linne m.m i skolan  utan det vara bara långa tröjor m.m för att man inte ville visa såren och blå märkerna. jag blev självmords benägen och försökte ta livet av mig flera ggr men jag tänkte på mina syskon så jag klarade inte av att ta livet av mig... och min styvfar  gick in på våra rum mellan 01:00--03:00  och tafsa på oss  det är obehagligt att ha en sån känsla att man inte kan vara trygg i ens egna hem..min styvfar åkte till canada  och min mamma hade slagit i huvudet i ett träd så hon fick en lätt hjärnskakning  så man försökte ju hjälpa till en massa hemma  för att vara snäll. men vi var  ändå tvungna att ta hand om en massa hemma så  man kom efter i skolan m.m men sen än dag så kom jag hem efter skolan  mamma och jag började bråka hon slog till mig och då tröttnade jag på allt så jag sa åt henne att jag skulle ringa  till polisen eller nått sånt  men det fick jag inte  för då skulle hon ha min telefon så jag räckte upp min telefon så högt jag kunde för att hon inte skulle nå den  men då satte hon sina naglar i handleden på mig  jag kastade telen  på bänken och sprang upp på mitt rum  det började svida på min handled så jag kollade vad det var  då hade jag 5 sår på min handled  efter naglarna. dagen efter så gick jag till skolan och var jätte ledsen  mina vänner frågade mig vad det var så jag visade och berättade vad som hade hänt  dom sa att vi var tvungna att göra nått  vi gick o pratade med min lärare  så hon följde med så ja kunde prata med skolsyster  sen pratade jag med kuratorn  en fick jag gå ut o vänta i väntrummet efter ett tag så kom några från soc  som tog med mig till deras kontor ja berättade vad som hade hänt  och  dom tog det ganska allvarligt så jag hamnade hos en familj i hova  men efter en vecka så kom min styvfar och hämtade det var lugnt att tag.. men sen så fick vi kontakt med pappa igen igenom bdb han tog kontakt med oss  vi visste ju inte vem han var,vi ville veta vem han var och vi var trötta på att ha ett helvete hos mamma. så vi rymde dit första tiden var bra  men sen blev det värre och  värre  alla flyttade  sen var det bara pappa  och jag kvar.  jag fick inte gå till skolan för han jag fick knappt gå ut o hämta posten min pappa  gjorde det värsta..han gav mig alkohol  så över 1 års tid så drack jag varje dag... men det pappa gjorde  var att han våldtog mig  flera ggr om  o jag kunde inte göra nått. men en dag så ropade pappa på mig  när jag gick ut ur mitt rum då stod det 2 soc tanter och 2 poliser i dörr öppningen  för att hämta mig jag vågade/ville inte först men jag tänkte att det var det ända rätta att göra  jag hamnade på ett behandlings hem  jag var tvungen att berätta  allt som hade hänt  men efter 1mån så fick jag permis  hem till mamma   då tog mamma o en till in mig i köket  och sa att detta var min utväg att rymma   och det gjorde jag oxå sen så var jag tvungen att åka på rättegång och då tog polisen mig och körde mig till behandlings hemmet men nästa dag så rymde jag och en till jag var borta i ca 6mån polisen ringde mig en dag när jag var på rymmen  o han sa att  om dom får tag på mig då hamnar jag på inlåst så jag åkte till min mormor  sen så åkte jag hem till  min barndomskompis som nu idagens läge är min fosterfamilj.....

min pappa sitter i fängelset nu.

vi anmälde min mamma och hon fick 2års villkorligt men nu har hon överklagat så om hon har otur nu så hamnar hon kanske i fängelset hon oxå. min styvfar vet jag inte om dom har lagt ner det eller om dom tar upp det eller hur det blir. jag är bara 17 år  och har vart med om så mkt  och ni ska  man kalla för familj nej jag tor inte det ni har gjort era val men stå för det oxå  och mina syskon som är kvar där nere  den dagen ni behöver mig så finns jag hos er  jag älskar er  otroligt mycket saknaden till er är stor men  valen är gjorda  o vi går våra egna vägar idag o gör det som är rätt för oss. jag vill bara att ni ska fatta  att rätt ska vara rätt  ni kanske inte tycker att det var rätt att ja skrev detta på bloggen men det ni gjorde var det rätt ?   nej jag tror inte det....

jag skrev ganska kortfattat nu  men om ni undrar över nått så  är det bara att fråga men  ja är inte inne här så ofta men annars så är det bara att adda  

miiah_piiah@hotmail.com

detta var historien om mig Marielouise Elvin

på bilden under är det min syster och jag när vi var små <3

min syster jag älskar dig jag bilden säger allt   jjag  och min syster i dagens läge vi kommer alltid att vara systrarna ELVIN i våra hjärtan  men jag klarar inte av att ha elvin längre så ja tar mammas efternamn ist  och det är JANKOWSKI     

systrarna elvin  vi har gått igenom en massa men det är inte slut än jag älskar dig madde  jag kommer alltid att finnas där för dig vad som än händer jag skulle kunna ta en kula för dig jag menar det som jag säger..ingen kommer någonsin kunna skilja på oss  för vi går hand och hand igenom eld och vatten igenom livet älskar dig min underbaraste syster <3<3<3<3

så nu vet ni puss och kram på er ta hand om er o glöm inte att ibland så dansar man på rosen bladen  men  många dagar kan man dansa på taggarna  (förlåt för alla stav fel)  <3

allt som ja tänker skriva här kommer från hjärtat men ja

nämner inga namn...

jag försöker vara glad men det är inte så lätt när man tänker på allt jag lever livet fast ni har förstört det.. ja lever med en massa sår i hjärtat och i min själ minnen som är bra och dåliga. det som ni har gjort känns i mitt hjärta. det är så läskigt att kärlek kan bli ett stort hat så snabbt.  jag tänker på er varje dag o den dagen ni behöver mig så kommer ja finnas hos er och det vill jag att ni ska veta..vi lovade att aldrig lämna varandra att vi alltid skulle finnas där vid ens sida  men nu går jag själv o du följer andras spår och det tycker jag är synd men det finns inget att göra åt det tyvärr..jag saknar våra tider jag saknar våra minnen..men du har gjort ditt val nu  men jag har några frågor

var allt mitt fel?

ser du inte vad som händer?

vrf ångrar du det som du hade sagt till mig?

hur ska man få dig att tänka till?

hur ska man få dig att öppna ögonen?

du kanske inte kommer svara på dom frågorna men jag vet att det är svårt att svara men förr eller senare så kommer jag få dom svaren...

ja hoppas ni förstår o tar åt er...

allt här i livet är inte lätt det vet både du o jag..

aja jag hoppas att ni har det bra jag tänker på er..hoppas oxå att ni vet att ja kommer alltid finnas där älskar er <3

puss o kram  skriver kanske mer i morgon <3