trodde seriöst på att jag kunde stå upp och säga vad jag verkligen tyckte och tänkte men ärligt det är fan svårare än vad det låter. vet fan inte vad jag ska göra tankarna svävar runt bara.

man har bara ett liv så vrf inte leva det fullt ut ?

ja vill inte göra flera misstag, men kan bara säga såhär antingen så är du den bästa eller den sämsta för mig men jag vet ärligt talat inte vilken. folk säger olika men vill helst inte lyssna på folk utan vill gå min väg men vet fan inte själv och jag vill inte göra en ny väg och bara lämna en massa spår bakom mig.

jag försöker tänka ut de hela om vad jag ska göra men finner inge svar och det är ingen utom jag som kan finna dom svaren.. 

jag borde ha vetat bättre om hur svårt  allt egentligen är, men vem finns där när man faller när man inte längre kan stå upp när man bara vill ha en axel att gråta på någon som bara kramar om en utan att säga ett dugg. 

fuck tankar hatar dom    

aja älskar er.....saknar er....hatar er....